Jag blev aktiv i Grön Ungdom 2006 då jag fortfarande gick i gymnasiet och blev omedelbart väldigt engagerad. Eftersom att jag hade väldigt lätt för att uppnå hyfsade betyg i skolan utan att lägga särskilt mycket tid på studierna blev Grön Ungdom under tiden den viktigaste skolan för mig. De nya idéerna och tankarna jag upplystes om var oerhört spännande och jag lärde mig väldigt mycket. Det var djurrätt, feminism, direkta miljöaktioner och demokrati som fascinerade mig allra mest. Engagemanget var en viktig drivkraft och ilskan över alliansens idiotiska politik enorm. Som ung grön finns det många möjligheter till engagemang, vilket är fantastiskt! Med en stark törst efter samhällsförändring är det väldigt lätt att ta sig an många uppdrag och lägga mycket tid på att arbeta politiskt. Jag har alltid varit inblandad i något sedan jag gick med i Grön Ungdom, i exempelvis styrelser, arbetsgrupper och kampanjer. Det har gett mig kunskap, förgyllt min fritid och framförallt har jag under tiden fått många vänner. Grön Ungdom och Miljöpartiet betyder oerhört mycket för mig. Jag är stolt över de avtryck jag lyckats åstadkomma i Stockholmspolitiken med fokus på kritik mot Bromma flygplats, nolltaxa, integration och solidaritet med Palestina.
Det var under tiden efter studenten som det helt plötsligt började bli svårt för mig att sköta mina uppdrag. Till en början förstod jag inte riktigt varför men förklaringen är egentligen väldigt enkel. Det blev alldeles för mycket, men jag hade tagit mig in i en rutin att tacka ja till alla spännande uppdrag. Och tittar man på hur situationen har sett ut är det helt absurt att inte tidigare insett att jag försatt mig i en omöjlig sits. Samtidigt som jag jobbat heltid på Greenpeace eller pluggat heltid på universitetet+ jobbat som fritidsledare/simtränare har jag haft uppdrag som Språkrör för GU Stockholm, vice ordf. och ordförande i Palestinagruppen Stockholm, valberedare i MP Stockholms Stad och GU riks, ersättare i kungsholmens stadsdelsnämnd och delaktig i utbytesprojekt med det Palestinska partiet Al Mubadara. Alla dessa uppdrag har jag haft vid samma tillfälle! Samtidigt har jag också flyttat vid ett par tillfällen och självklart är det viktig för mig att träffa kompisar, ha tid över för annat och följa mitt kära Hammarby IF (jag är ju en äkta söderkis!). Jag tror att även ni ser att situationen är ohållbar. Samtliga uppdrag jag räknade upp kräver mycket tid för att de ska genomföras bra. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många timmar på dygnet eller energi för att klara av uppgiften.
Den ständiga kampen för att förbättra världen har till viss del ersatts av min egen kamp för att lyckas betala hyran och uppnå goda studieresultat. Jag har nu avgått som ordförande för Palestinagruppen Stockholm och kommer som sagt avgå som språkrör för Grön Ungdom Stockholm. Jag kommer sitta kvar i GU riksvalberedning till riksårsmötet och ska också så småningom avsluta uppdraget i MP Stockholms stads valberedning. Till slut är det bara uppdraget i stadsdelsnämnden kvar. Det behåller jag av den enkla anledningen att jag helt enkelt har råd med det eftersom det arvoderas. Men efter valet kommer jag vara fri från politiska uppdrag. Jag är ledsen att behöva rensa på det här sättet. Det är inte snyggt alls, men just nu oerhört nödvändigt både för mig och för att ett uppdrag alltid ska genomföras till 100 %, något som jag inte kan göra just nu.
Jag vill avsluta med ett löfte om att jag inte är färdig med politiken. Jag kommer vara engagerad igen, men då med ett rimligt antal uppdrag (hoppas t.ex. på att även i fortsättningen besöka miljöpartiets kongresser). Om du på något sätt känner igen dig i den tidigare delen av brevet bör du vara uppmärksam på hur mycket du egentligen tar på dig! Jag mår i alla fall väldigt dåligt av att inte förvalta ett förtroende ordentligt.
Hälsningar
Axel Sandin
Språkrör för Grön Ungdom Stockholm
